Gay

Sitter och tittar på tv 4 fakta: Mamma, jag är homosexuell. Där de berättar om hur de ska komma ut till familj och vänner. Hur nervösa det är, hur det inte vill såra någon, att de inte ska bli älskade längre, att inte bli accepterade. Det känns i hela kroppen när de ska berätta, när man ser hur nervösa de är.

Jag minns hur nervös jag var, hur hemsk de var att berätta något sådant. Jag ville inte att de skulle vara sant, jag vill bara vara "normal", och att acceptera mig själv som jag är, det är nog det svåraste jag har gjort. Även idag får jag tänkarna om att jag inte vill vara gay/lesbisk, men de går ju inte att ändra på, man kan inte leva en lögn. Man måste vara sig själv. Tankarna man hade när man kom ut var hemska, de svåraste jag gjort. Men jag är så tacksam att allt gick så bra, att jag blev accepterad av alla för den jag är, och de gjorde allt så mycket lättare, de var lättare att acceptera sig själv.

Jag anser fortfarande att livet skulle vara lättare om man var straight! Men allt i livet kan inte vara lätt!

Men jag är glad att jag är den jag är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0