Träffat

Första gången jag träffa Hanna sedan vi gjorde slut, hon var här och hämta hennes saker. Det var jobbigare än jag trodde, de tog ganska hårt ändå. En lite blixt igenom mitt hjärta. Är snart 1 månad sedan vi såg, kändes otroligt konstigt. Man vet inte vad man ska känna eller hur man riktigt ska bete sig, otroligt konstigt. I still love you, you have a big place in my heart that no one can take, i will always love you. Är så van att de ska vara du och jag, och nu när de inte längre är så känns det tom, det är klart jag saknar dig. Önskar dig all lycka i världen.



Jag trodde att det skulle vara du för alltid. Jag trodde vi kunde klara av allt, jag trodde vi var unika. Jag trodde att vi skulle blida en framtid tillsammans, men allt kan verkligen förändras med bara en blinkning. Vi kom ju fram till ett beslut tillsammans, att det var bäst så här, de är väll båda och antar jag. Ibland vet jag inte vad jag ska känna, ibland är jag helt säker. Men de har inte gått lång tid och man har inte kunnat smälta allt och känslor försvinner ju inte med en gång direkt.

Det här tog hårdare än jag trodde *tårar*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0