Jag för står inte..

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller känna, är förvirrad inombords. De är skönt att vara "ensam" men ändå inte, de är nog något ja behöver lära mig! Va längesedan det var så här, man känner sig ensam. Man både saknar det man hade men ändå inte,
kanske man är kär i kärleken.. ?

Jag vet inte riktigt vad jag vill..

“Invisible tears are the hardest to wipe away."

“Sometimes in order to not fall apart,
you have to let go of what keeps you together.”

And when we have fallen apart we can but the pices back in the right order,
and feel hole again.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0