justforpleasure

Ibland tror man att man är starkare än vad man är, på ytan kan man verka stark men på insidan finns de djupa såren som inte riktigt kan läka sig. Och just nu har jag strött salt i mitt sår och de gör för jävla ont. Hur mycket man än vill tro att man har kommit över något finns det alltid något där som påminner en om att man faktiskt inte har det. När jag känner mig stark på utsidan, sviker hjärtat mig och känslorna jag trodde jag gömt väl undan kommer upp igen.

Alla/många säger att det är dags att gå ut och ragga lite, men jag vill faktiskt inte ut och träffa någon. För även om jag är singel och min hjärna säger att jag är det så håller inte hjärtat helt och hållet med i den frågan.

Jag hatar att jag älskar dig, jag vill inte älska någon jag inte kan vara med. Även om min hjärna vet att vi inte funkar ihop, att de inte ska vara du och jag så säger hjärtat ifrån ibland. Kan de inte bara komma överens? För jag orkar inte det här.
Jag mår skit bra egentligen, men ändå gör du så jävla ont i mig. Du får mig fortfarande att gråta, jag vill bara gå vidare.

Alla minnen gör ont, allt vi hade planerat som du inte händer gör otroligt ont. En stor del av mitt liv har bara försvunnit!
Jag kommer alltid bry mig om dig, kommer alltid att älska dig och jag kommer finnas här om du behöver mig.