Framåt
Det nyttiga med att vara singel är att man har chansen att hitta sig själv. Man skaffar sig tiden att leta efter det som saknas inom en eller man får chansen att bygga på sig själv. Men vad gör man när man står vid ett vägsjäl och inte vet vilken väg man ska ta?
Jag vet vem jag var förut, jag vet vem jag är nu och jag vet vem jag var mitt emellan. Nu är ja en mix av alltihop men förlorat mycket på den resan fram tills nu. Jag har undertryckta minnen som ligger och pickar på mig som ja bara vill bli av med, men det är inget ja vill ta fram till ytan, jag vill inte prata om det med någon för ja klarar inte av att säga det högt. I bakgrunden ligger mycket sorg och smärta, men även glad och lyckliga saker, tyvärr över speglars det lyckliga av allt det dåliga när man inte klarar av att bearbeta det som gör ont.
Jag ser mig själv inte deprimerad, bara överarbetad. Mina tankar dränker mig, och ja vill bara lära mig att stänga av allt.
Tittar jag tillbax ser ja inte mycket framgång, nu har ja tagit mig längre an vad ja någonsin trodde att ja skulle klara. För en gångs skull kan ja faktiskt säga stolt att ja är bra på något. Jag trivs med att plugga, nog för att de är mycket, men ja tror det eller ej ja älskar att suga in ny kunskap (för er som inte viste det). Förhoppningsvis när ja nått fram till detta mål kanske ja kan se lite starkare och kanske inte ta allt så hårt.
Jag är en otroligt självkritiskt människa, ja ser alltid att det ja gör kan vara bättre, jag är aldrig nöjd med mitt verk!. Ja borde inte vara så hård emot mig själv.
Jag håller på att förändra min attityd, det är svårt att ändra beteende och attityder. Men ja försöker få bort det negativa jag ser och föra in det positiva. Som coach känner ja att ja behöver vara positiv, vem vill gå till en coach som endast ser negativt på allt. Men det har blivit mycket mycket bättre. Nu ska ja bara få bort att allting är antingen svart eller vit, det finns ju faktiskt andra fina färger också.
Jag är på väg framåt, har tagit många steg fram och tillbaks, men nu är det bara framåt som gäller..
Jag vet vem jag var förut, jag vet vem jag är nu och jag vet vem jag var mitt emellan. Nu är ja en mix av alltihop men förlorat mycket på den resan fram tills nu. Jag har undertryckta minnen som ligger och pickar på mig som ja bara vill bli av med, men det är inget ja vill ta fram till ytan, jag vill inte prata om det med någon för ja klarar inte av att säga det högt. I bakgrunden ligger mycket sorg och smärta, men även glad och lyckliga saker, tyvärr över speglars det lyckliga av allt det dåliga när man inte klarar av att bearbeta det som gör ont.
Jag ser mig själv inte deprimerad, bara överarbetad. Mina tankar dränker mig, och ja vill bara lära mig att stänga av allt.
Tittar jag tillbax ser ja inte mycket framgång, nu har ja tagit mig längre an vad ja någonsin trodde att ja skulle klara. För en gångs skull kan ja faktiskt säga stolt att ja är bra på något. Jag trivs med att plugga, nog för att de är mycket, men ja tror det eller ej ja älskar att suga in ny kunskap (för er som inte viste det). Förhoppningsvis när ja nått fram till detta mål kanske ja kan se lite starkare och kanske inte ta allt så hårt.
Jag är en otroligt självkritiskt människa, ja ser alltid att det ja gör kan vara bättre, jag är aldrig nöjd med mitt verk!. Ja borde inte vara så hård emot mig själv.
Jag håller på att förändra min attityd, det är svårt att ändra beteende och attityder. Men ja försöker få bort det negativa jag ser och föra in det positiva. Som coach känner ja att ja behöver vara positiv, vem vill gå till en coach som endast ser negativt på allt. Men det har blivit mycket mycket bättre. Nu ska ja bara få bort att allting är antingen svart eller vit, det finns ju faktiskt andra fina färger också.
Jag är på väg framåt, har tagit många steg fram och tillbaks, men nu är det bara framåt som gäller..
Kommentarer
Trackback
