justforpleasure

Usch denna dagen skär i hjärtat, de är både positiva och negativa minnen. Ja ånger ju aldrig att vi förlovad oss för 1 år sedan.. men dagen påminner om misslyckande, brustet hjärta, om de som var men inte längre består. Det finns alltid två sidor av allt!

Ibland får jag inte fram något vettigt svar från mig själv, ja gör mig själv förvirrad. Jag vet inte hur jag ska känna längre. Ibland när ja ser en bild av dig eller hör dit namn saknar jag dig fruktansvärt. När ja ser en bild av dig känner jag saknaden av dina kyssar, men de vara bara för en kort sekund, men den sekunden gör ont. Behöver något som får mig på andra tankar.
I mellanåt händer saker man inte riktigt kan styra över, men ja du har ju varit en otroligt stor del av mitt liv, så de är ju inte direkt konstigt att det blir så.

Får hoppas att de inte tar allt för lång tid att komma över dig, de skulle vara otroligt jobbigt, samtidigt som ja ändå inte vill komma över dig, man vill väll på något sätt hålla kvar i det som var.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller känna, är förvirrad inombords. De är skönt att vara "ensam" men ändå inte, de är nog något ja behöver lära mig! Va längesedan det var så här, man känner sig ensam. Man både saknar det man hade men ändå inte,
kanske man är kär i kärleken.. ?

Jag är så trött på ensamheten, de är såååå tråkigt att vara singel, ja vill och behöver ha någon att älska. Jag är nog kärleksnarkoman eller något? Ge mig en sådan där galen kärlek där man inte kan slita sig från varandra, you are just craving for each other.

Boss kom till familjen året då jag skulle fylla 6 och vi skulle flytta till Grästorp. Jag minns första gången jag träffade honom, jag hade sovit hos mormor och mamma ringer och säger att de har en överaskning när de kommer och hämtar mig. När pappa öppnar dörren hem till mormor kommer det inrusat ett gult streck, Boss, han rusar rakt in och börjar mumsa upp kattmaten hos mormor. Så otroligt söt lite krabat, inget päls på magen hade du heller och när du åt så va du alltid lite svullen om magen, som en lite gris. Du var en otrolig familjemedlem och vi fick fantastiska år tillsammans, 13 tror jag att det var. Jag fick aldrig ta farväl av dig, du gick bort tidigt på morgonen, men jag stod hela förmiddan och grävden din gav i 40 graders värme. Jag kommer alltid bära med dig i mitt hjärta, kommer alltid att sakna dig.

Zorro, min alldeles egna lilla svarta vovve. Tyvärr var tidigen inte så lång vi hade tillsammans, men den tiden vi hade var otroligt mysig. Boss höll på att äta upp dig första gången han såg dig, men vänner blev ni. Jag är ledsen för det som hände, jag skulle alltid haft dig nära mig. En av det värsta dagarna i mitt liv var när jag va tog beslut att ta dit liv, det var för din skull, din oroliga själ, jag visste att du inte mådde bra. Jag har nog aldrig gråtigt så mycket som då, jag känner fortfarande smärtan i mig, den dagen kommer jag minns för alltid. Ja önskar du fortfarande var här hos mig du hade nog varit 9 år då.

---

Ja nu har vi ju ett nytt stjärnskott till famiiljen, lilla Bamse, ja liten och liten vet jag ju inte en 3årig bjässe hihi. Men så otroligt go, bara kärlek och bus i kroppen. Han älskar verkligen alla och han vill bara pussas hela tiden. Han är ju mammas vovven men ändå min lilla grabb. Han sover bredvid mig varje natt och varje morgon kommer han in och väcker mig med en lite puss. Och han kan verkligen medela när han vill gå ut. Och han leker med sig själv, tror inte ja har sett något roligare än när han kastar sina leksaker i luften och hoppar runt, otroligt charmigt. Man kan inte annat än att älska honom.

Första gången jag träffa Hanna sedan vi gjorde slut, hon var här och hämta hennes saker. Det var jobbigare än jag trodde, de tog ganska hårt ändå. En lite blixt igenom mitt hjärta. Är snart 1 månad sedan vi såg, kändes otroligt konstigt. Man vet inte vad man ska känna eller hur man riktigt ska bete sig, otroligt konstigt. I still love you, you have a big place in my heart that no one can take, i will always love you. Är så van att de ska vara du och jag, och nu när de inte längre är så känns det tom, det är klart jag saknar dig. Önskar dig all lycka i världen.

---

Jag trodde att det skulle vara du för alltid. Jag trodde vi kunde klara av allt, jag trodde vi var unika. Jag trodde att vi skulle blida en framtid tillsammans, men allt kan verkligen förändras med bara en blinkning. Vi kom ju fram till ett beslut tillsammans, att det var bäst så här, de är väll båda och antar jag. Ibland vet jag inte vad jag ska känna, ibland är jag helt säker. Men de har inte gått lång tid och man har inte kunnat smälta allt och känslor försvinner ju inte med en gång direkt.

Det här tog hårdare än jag trodde *tårar*

Ibland tror man att man är starkare än vad man är, på ytan kan man verka stark men på insidan finns de djupa såren som inte riktigt kan läka sig. Och just nu har jag strött salt i mitt sår och de gör för jävla ont. Hur mycket man än vill tro att man har kommit över något finns det alltid något där som påminner en om att man faktiskt inte har det. När jag känner mig stark på utsidan, sviker hjärtat mig och känslorna jag trodde jag gömt väl undan kommer upp igen.

Alla/många säger att det är dags att gå ut och ragga lite, men jag vill faktiskt inte ut och träffa någon. För även om jag är singel och min hjärna säger att jag är det så håller inte hjärtat helt och hållet med i den frågan.

Jag hatar att jag älskar dig, jag vill inte älska någon jag inte kan vara med. Även om min hjärna vet att vi inte funkar ihop, att de inte ska vara du och jag så säger hjärtat ifrån ibland. Kan de inte bara komma överens? För jag orkar inte det här.
Jag mår skit bra egentligen, men ändå gör du så jävla ont i mig. Du får mig fortfarande att gråta, jag vill bara gå vidare.

Alla minnen gör ont, allt vi hade planerat som du inte händer gör otroligt ont. En stor del av mitt liv har bara försvunnit!
Jag kommer alltid bry mig om dig, kommer alltid att älska dig och jag kommer finnas här om du behöver mig.

Ibland händer saker så fort i livet att man inte hinner stanna upp och se vad sker! Jag har känslor inom mig, både nya och gamla. De gamla vet jag inte riktigt hur ja ska bli av med, hur jag ska få dem att passera ut ur mig, vill bara ha bort dem. Minne vill jag har kvar, men de är inget jag vill gå runt och tänka på, de får man bara bilden av hur framtiden hade varit!De nya känslorna vet jag inte riktigt heller vad jag ska göra med, om jag ska låta dem växa något kanske, eller om jag ska hålla tillbaks dem eller jag ska försöka låta hålla dem på plats där dem är. Jag är förvirrad!

Hehe de va skojsigt att prata med dig igår, du kan verkligen får mitt att skratta och le :). Men ja du lyckas fortfarande sätta mig på pottkanten, ibland vet jag inte riktigt vad du menar med det du säger hehe, du får inte driva så mycket med mig hehe :P din knasboll.

Ja nu är snart den röda veckan slut, så jävla skönt, hatar den. Sen var den med, men de är bara för att den försöker komma ifrån synkroniseringen vi hade.

På Måndag blir de träning i alla fall, ska bli så skönt, saknar att vara på gymmet. Har haft ont så ja har inte kunnat gå dit, men nu är de hela mycket bättre :) Så de är bara att sätta igång, man har ju mål man måste fylla :). Tråkigt bara att man inte kan träna på ett bättre gym :(.

Nu har det gått 1 veckan och nu känns det helt okej. Tårarna tog ur all smärta och gjorde det bättre. Ingen saknad eller längtan mer som gör ont :). Helt underbart.
I morgon börjar det nya livet, nya mål, nya riktinigar och in på en ny väg!
Ibland kanske en förändring inte är helt fel :) Nu är det nya tag som gäller :)
Jag är öppen och fri. Man kan tänka på sig själv :)

Nog för att jag är en människan som älskar kärlek så har jag heller en hel kärlek än en trasig än.

Trodde jag skulle kunna prata med dig, även om det bara är på msn, men jag bara rasar samman och tårarna rinner.
Faaan också, ja hatar att det gör så ont, känns som hjärtat ska brista vilken sekund som helst.
Får hoppas att tårarna som rinner tar med sig smärta ut ifrån mig.

Jag mår inte bra, de kan jag inte på stå direkt! Jag kan inte äta fast jag är hungrig, allt bara växer i munnen, jag mår illa hela tiden. Sova lyckas jag göra, men de tar tid att somna. Varje gång jag tänker på dig känns det som jag blir träffad av blixten, en iskall ilning rakt igenom hjärtat. Jag skakar fortfarande inombord - jag kan inte tänka klart!

Livet känns fel när du inte är en del av det längre. Det känns konstigt.
Det är konstigt att inte prata med dig på kvällarna, de känns konstigt att inte längre få sms under dagen,
de känns konstigt att inte få höra om din dag.

Jag vet inte hur jag ska tänka, jag vet inte vart jag ska plasera mina känslor!
Ja vet inte vad jag ska göra, hela mitt liv har vänts upp och ned.
Enligt ett test av social psykologer tar det ca 2 år för mitt hjärta att bli helt igen!

---

Tack för igår hjärtat, behövde det där, blir glad när jag pratar med dig :D *puss*

---